Av de hittills 9656 visningar av mina blogginlägg sedan september 2017 då boken Samhällets rörelselag kom ut var det 5271 ”hits” förra året 2018, och 4656 kan lokaliseras till 42 länder. Jag har ingen aning vilka ni är som kan läsa svenska i alla dessa länder, men tack! Så kul med en besökarkrets som växer så i antal! Allt som allt ser jag idag (5 januari) 9674 träffar. Otroligt. Mer än 20 gånger det jag trodde var möjligt när jag började.

Jag skulle önska att fler kommenterade men börjar nu förstå mer varför det inte sker. Situationen är lite lik folkets när Kejsaren visar upp sig sin nya kläder. Barnet säger: ”Men han är ju naken!” Folk viskar till varandra: ”Hörde du vad barnet sa: Kejsaren är naken”!. Men ingen vågar säga det högt som en egen åsikt. Då förlorar man ju en möjlig framtida plats i det pompösa skådespelet.

Kanske är det detta hyckleri som också fått så många på flykt från Sverige? Och därför sprids de över de mer än 40 länderna? Skulle var intressant att höra bekräftelser på det–eller motsatsen. Finns svenska forskardissidenter i exil?

–”Statsvetenskapen” och ”genusvetenskapen” bygger inte på riktig vetenskap utan har skapats politiskt!” Såg ni bloggen om det? Visk-visk-visk. Delning-delning-delning.

Forskarna i dessa ämnen vågar bara vidareförmedla, inte ta ställning själva publikt. Mitt blogginlägg om genusvetenskapen var den mest besökta 2018, mitt inlägg om evolutionsfobin i svensk statsvetenskap den mest besökta 2017. Men tyvärr blev det inga kommentarer från någon och statsvetare eller genusvetare på de inläggen. För det skulle vara lika med att såga i den skattefinansierade grenen de sitter på, och därför för farligt.

Det pompösa hyckleriet lever därför vidare.

Under jullovet har jag hittat en ny ledtråd till varför evolutionsfobin finns speciellt i Sverige. Jag kom att bläddra i Herbert Tingstens memoarer i mitt arbetsrum. Så plötsligt ser jag, i Mitt Liv. Ungdomsåren (del 1 av memoarerna, 1961, W & W, s. 144), följande, efter en polemisk genomgång av den gamle nationalistiske statsvetarprofessorn Rudolf Kjellén:

”System”, av den art som jag här berört, har blomstrat framför allt i diktaturerna; det är slående hur starkt nationalsocialismens och fascismens läror påverkats av äldre ”organiska” teorier och hur mycket de därför liknar Kjelléns statsåskådning.

Fobin mot ”system” och ”organiska” teorier kan vara en uppgörelse med den högernationalistiske Rudolf Kjellén (1864-1922), härrörande från Tingstens memoarer, som många statsvetare läst (i varje fall Sören Holmberg och Olof Petersson, vet jag). Det behöver inte sägas att biologi som modern forskningsinriktning inte har något med sådan ”organiska” teorier att göra. Samt att Kjellén också var politisk, men med en annan, brunaktigare färg.

Enklast förstår man att modern evolutionär kulturforskning är något helt annat genom att läsa mitt tidigare blogginlägg om mina 95 teser. Där förklarar jag ju den enskilda handlingen som selektionsenhet, helt obiologiskt på mikronivå, och inte som Kjellén, folket eller nationen som selektionsenhet, pseudobiologiskt på makronivå. Snarare är det Per-Albin Hansson som i sitt myntande av begreppet folkhem inspirerades av den nationalistiska Kjellén. Ekon av detta tänkande finns i valforskningens ständiga referenser till ”svenska folket” och Westerståhls definition av demokrati som ”folkviljans förverkligande”. Inte konstigt att man under högsocialdemokratismen också inrättade ett rasbiologiskt institut för att hålla ”folkstammen” ren.

Men inlägget om mina 95 teser om kulturevolutionär samhällsforskning har bara setts 98 gånger, jämfört med 591 för inlägget om genusvetenskapen och 351 för inlägget om evolutionsfobin. ”Man kan leda en häst till vatten, men inte tvinga den att dricka,” brukar amerikanarna säga. Det är tråkigt att det positiva budskapet om hur man kunde skapa en vetenskapligt hållbar grund för politik- och samhällsforskning inte gått fram till fler, medan de nutidskritiska inläggen om dagens situation lockat så många.

Så det blir utmaningen för 2019; att få fram mer om det spännande i den pågående utvecklingen av den evolutionära forskningen om politik och samhälle. Och kanske också mer detaljer om hur den forskningen kan gå till och hur man gör. För vi är ännu för få och det är så mycket att göra. Det skulle locka fler läsare av rätt orsak. Och ersätta den gamla statskunskapen med stats-vetenskap värd namnet!

Endast då kan man uppnå det man vill politiskt, såsom jämställdhet och demokrati. Statsvetenskapen är då vetenskapen om politik, inte pompös politik i nya ”vetenskapliga” kläder.

Annonser