Jörgen W. Weibull,
A O Wallenberg professor i nationalekonomi vid Handelshögskolan i Stockholm

Förra gången beklagade jag att de föregående årens inlägg om statsvetenskapliga och genusteoretiska tillkortakommanden också blev de mest lästa. Det hade varit roligare att få de mer evolutionärt inriktade lästa. Bloggen borde handla mer om hur man gör god evolutionär samhällsforskning och få sådana inlägg mer lästa än att klanka ner på vad som görs icke-evolutionärt.

Sedan dess har också ett exempel på evolutionär samhällsforskning presenterats i DN av Jörgen W. Weibull och Atahan Afsar (17/1 2019). Jörgen W. Weibull är A O Wallenberg professor i nationalekonomi och Atahan Afsar är doktorand i nationalekonomi vid Handelshögskolan i Stockholm. Weibull är den främste inom området i Sverige enligt min ringa mening. Hans skrifter är klassiska referenser internationellt (Evolutionary Game Theory 1995) och ett stort antal artiklar. Han har bl.a. varit inbjuden av Världsbanken som talare vid en specialkonferens tillsammans med några av de absolut främsta samhällsforskarna inklusive flera nobelpristagare (Cass Sunstein, Kenneth Arrow, Nicholas Stern, Amartya Sen och Joseph Stiglitz) . Anledningen till att han inte själv fått priset i ekonomi till Alfred Nobels minne är väl kanske därför att han lett kommittén som utdelar det. (Jörgen W. Weibull skall inte förväxlas med historieprofessorn Jörgen Weibull, 1924-1998.)

I DN-artikeln beskriver Weibull och Afsar att de tillämpar Myersons generalisering av det s.k. Shapleyvärdet, som anger styrkeförhållanden mellan individer och grupper då dessa bildar koalitioner. (Både Shapley och Myerson är ekonomipristagare till Nobels minne). Troligen syftar författarna på en tidig publikation av Myerson (1975). Myerson har en diger publikationslista och har också konstruerat mjukvaror för analys (i form av excel-addins). Det finns mycket för statsvetare att lära från Myerson (se hans hemsida). Han jämför exempelvis valsystem teoretiskt.

Räkneövningen ger intressanta utfall för olika regeringsalternativ. Beräknade Shapley-Myerson-värden visar att regeringspartikombinationen
S+C+L+MP har högst värde i både hur stark koalitionen är (dock delad 1:a med M+C+KD+L+MP) och ensam 1:a i hur starkt incitamentet är att ingå i koalitionen. Författarna anger att styrkevärdet för en sådan konstellation definieras ”under två antaganden: dels att partigruppen håller ihop vid omröstningar i riksdagen som vore den ett parti, dels att de andra partierna uppträder som enskilda aktörer (ej bildar koalitioner)”. Incitamentet för ett parti att ingå i en koalition är ”skillnaden mellan partiets andel av gruppens styrka och hur stor dess styrka vore om alla partier i riksdagen hade agerat individuellt.” Det låter ju relativt betryggande givet det verkliga utfallet som blev klart dagen innan artikeln publicerades.

Med en kalkyl av Shapely-Myerson-värden på olika konstellationer redan efter valdagen hade man kunna leverera en lista med tips på möjligheter till regeringsbildning till talmannen och kunnat lösa den snabbare. Men det handlar också om att partierna, partiledarna och väljarna skall hinna anpassa sig till varandras reella omständigheter mentalt.

En statistisk överlevnadsanalys för olika regeringskonstellationer skulle var en intressant utveckling på den teoretiska forskningen om olika alternativs styrkor och incitament, gärna med jämförelser mellan länder och tidpunkter samtidigt.

Weibull själv är också mycket mångsidig. Han har exempelvis forskat om allt från politisk polarisering till vår moralisk drivkraft i vardagliga beslut ur evolutionär synvinkel. Vi har mycket att lära av evolutionär spelteori. I min bok refererar jag också till Kristian Lindgren, professor på Chalmers, som också är spelteoretisk forskare och tidigare vidareutvecklat datorsimuleringar av samarbete.

Shapley-värdet har också evolutionär tillämpning på annat än politiska spel. Det föreslås även i analys av evolutionära träd (fylogenetiskt analys) av flera forskare inom olika områden. Det visar återigen att matematiskt grundad vetenskap inte känner gränser mellan studieobjekt utan bygger på att modeller kan tillämpas analogt.

Den evolutionära spelteorin uppfanns av biologen Maynard Smith. Den flitigaste kommentatorn på denna blogg, professorn i teoretisk ekologi vid Lunds universitet, Per Lundberg, har använt spelteori i flera publikationer. (Kanske kommenterar han det snart.)

Om samhällen och politiska system, statsvetenskapens studieobjekt, evolverar måste de ju också studeras med evolutionära modeller. Tidigare nobelpristagare med sådan inriktning som redan nämnt i olika inlägg i denna blogg och i Samhällets rörelselag är ju Herbert Simon, Elinor Ostrom och Thomas Schelling.

Att statsvetenskapen i vårt land är så svag beträffande spelteori tillämpad inom samhällsforskning hänger säkert ihop med att studenter läser antingen naturvetenskap eller samhällsvetenskap på gymnasienivå, inte både och, samt att den ensidigheten fungerat i vår politiska kultur. I USA kan man t.ex. kombinera sin ”major” och ”minor” i college så att man läser matematik och statsvetenskap.

Den nya regeringen som nu bildas kunde kanske fundera ut någon lösning som gynnar ordentlig matteundervisning även för samhällsvetare. Då kanske diverse ohållbara teorier på samhällsområdet äntligen kan komma att falsifieras eftersom det sker med matematiska och statistiska metoder.

Annonser