Utbildningsminister Anna Ekström beskriver i DN 2019-08-15 hur hon anser betygskraven i grundskola skall ändras beträffande samhällsundervisningen i skolan. Nedan citeras den text som hon exemplifierar med, som också visar hur hon och utbildningsdepartementet missförstår demokrati.

Nuvarande texten och den föreslagna

Den nuvarande texten: 

”Eleven har grundläggande kunskaper om olika samhällsstrukturer. Eleven visar det genom att undersöka hur sociala, mediala, rättsliga, ekonomiska och politiska strukturer i samhället är uppbyggda och fungerar och beskriver då enkla samband inom och mellan olika samhällsstrukturer. I beskrivningarna kan eleven använda begrepp och modeller på ett i huvudsak fungerande sätt. Eleven kan föra enkla resonemang om hur individer och samhällen påverkas av och påverkar varandra och beskriver då enkla samband mellan olika faktorer som har betydelse för individers möjligheter att påverka sin egen och andras livssituation.”

Själv ryser jag vid dessa ständiga hänvisningar till ”strukturer”. Som jag har beskrivit i ett tidigare inlägg motsvarar strukturer det fysikerna innan Einstein kallade ”eter”, dvs. något man trodde måste finnas i universum.

Om strukturer funnits, borde det vid det här laget finnas en vetenskaplig beskrivning av dem, deras exakta konstruktion, vilka varianter, arter eller vad det nu är strukturer indelas i, som finns på vilka nivåer i vilka samhällen.

Att hänvisa till ”strukturer” som förklaring till det mesta – och speciellt det man tycker illa om – utan att samtidigt bygga på en vetenskaplig beskrivning av dem, motsvarar olika sekters hänvisningar till djävulen, kapitalismen, USA, imperialismen, patriarkatet, judarna, muslimerna, osv. som skuld till allting dåligt och vad sekten har som politisk syfte att bekämpa.

Trots att någon flora eller forskningsbaserad katalog över strukturer inte finns (och enligt min uppfattning inte kan finnas), så förväntas elever i svenska skolor idag kunna det mesta om dem.

Beträffande ”modeller” som också eleverna förväntas känna till, har man ju ännu ingen förmåga att pröva sådana mot data eftersom man inte lärt sig statistisk analys ännu. Därför får eleverna en felaktig uppfattning om vad modeller är, vilket jag märker bland nybörjare i statsvetenskap. Man menar i själva verket oerhört förenklade, oftast tendensiösa och nationellt självförhärligande, men empiriskt oprövbara begreppsapparater för klassifikation. ”Demokratin” blir både svensk och mytisk genom dessa ”modeller”.

I texten anges också att eleverna skall kunna föra olika resonemang om hur ”faktorer” påverkar människor och samhällen. Men eftersom man ju ännu inte har färdigheter i statistisk samhällsanalys, är effekten istället att dessa ”modeller” styr uppfattningen om vilka ”faktorer” som är avgörande. Det farliga med de oprövade modellerna är alltså att de formar fördomar eftersom de inte prövas mot verkligheten eller ens kan prövas mot verkligheten. Därmed blir de nationellt ideologi- och mytskapande istället. Den ”svenska demokratin” blir på något sätt ofta bäst i universum. Möjligen finns ”utmaningar”.

Nu har man av andra skäl än ovanstående, nämligen ett nymornat intresse för ”fakta”, beslutat modifiera skrivningen. Låt oss då titta på det.

Utkastet till den nya texten

Eleven visar grundläggande kunskaper om demokratiska värden och beslutsprocesser samt om mänskliga rättigheter. Eleven för enkla resonemang om olika frågor med koppling till demokratins möjligheter och utmaningar.

Källa: Utbildningsdepartementet. Texten är ett utkast, som Dagens Nyheter har tagit del av, till hur de nya kunskapskraven för att få betyget E (godkänt) i samhällskunskap i årskurs 9 kan bli.

Nu föreslås istället en kortare skrivning om kunskaper om ”demokratiska värden”, ”demokratiska beslutsprocesser” och ”mänskliga rättigheter”.

Mänskliga rättigheter såsom de en gång angavs i FN:s deklaration är ju utmärkta fakta att lära ut och lära sig. De är ju enkla att kontrollera inlärningen av också. Kan man dem så vet man också att de är just mänskliga rättigheter, och inte något annat, såsom demokrati, till exempel.

Demokrati är nämligen enligt normalvetenskapliga definitioner en beslutsmetod på nationell nivå:

”the democratic method is that institutional arrangement for arriving at political decisions in which individuals acquire the power to decide by means of a competitive struggle for the people’s vote” (Schumpeter)

”Tron på demokratien är inte en politisk åskådning i samma mening som exempelvis konservatism, liberalism och socialism. Den innebär en uppfattning om statsstyrelsens form, om tekniken för politiska avgöranden, icke om de statliga beslutens innehåll och samhällets struktur” (Tingsten).

Visserligen anges i förslaget från utbildningsdepartementet ”demokratiska beslutsprocesser”, men det anges inte att det handlar om nationell nivå och politiska sådana. Dessutom beskrivs att man skall visa ”grundläggande kunskaper” i ”demokratiska värden”. Men demokrati i verkliga samhällen handlar inte om värden i första hand, även om de inspirerar, utan om hur politiska beslut fattas på nationell nivå vid en viss tidpunkt och i ett visst land. Det är kunskapen och fakta om hur politiska beslut fattas på nationell nivå i olika länder, demokratier och andra, som är det centrala och borde läras ut. Inte värdena, i första hand.

Risken med att lära ut värden är nämligen att det är så vagt att det istället uppfylls av allehanda lärar- och pedagogikuppfunna ”demokrativärden” med svag förankring i den politisk-historiska forskningen om betydelsen av sådana. Krävs det i läroplaner riskerar vi få en ”totalitär demokrati” där alla skall lära sig tycka ”rätt”, dvs. som staten säger att man skall tänka.

Det finns antagligen inget som gynnar populistisk kritik av ”pk-samhället” så mycket som just den typen av statligt styrning av vad människor måste tycka. Dessutom är det en felaktig uppfattning av demokrati att det primärt skulle vara en fråga om innehåll (”värden”) som unga medborgare måste lära sig för att få godkänt i skolan.

Demokrati är fråga om politiska beslutsformer på nationell nivå. I en demokrati får medborgarna själva bestämma vad de skall tycka.

Det verkar inte riktigt som utbildningsministern lärt sig det i skolan.