Greta Thunberg är värd att hyllas och har råd att vänta på nobelpris.

Att Greta Thunberg inte fick Nobels fredspris i år är kanske lika bra, som Björn Wiman skrev i dagens DN. Klimatarbetet får inte bli en pristävling.

Här i denna blogg tänkte jag snarare på att Greta Thunberg hela tiden framhävt att man skall lyssna på vetenskapen. I amerikanska kongressen sa hon helt enkelt: “I don’t want you to listen to me. I want you to listen to the scientists.”

OK. Perfekt faktiskt. Det gäller inte bara USA:s kongress. Det gäller alla mänskor egentligen. Men nu kommer några problem med det som också måste åtgärdas.

Ett problem är att (1) allmänhet, politiker och många opinionsbildare inte vet vad dessa vetenskapsmän/-kvinnor skrivit och (2) de vet heller inte hur det skall uppfattas ur ett vetenskapligt perspektiv och framför allt (3) vet de inte själva hur den samhälleliga reaktionen på informationen måste bli för att förbättra sakernas tillstånd.

Några tips är därför:

  1. Inför läsande av klimatrapporterna i original i alla tänkbara sammanhang. Det är krångligt och jobbigt men skapar närhet till vad som forskats om och skrivits. Man blir upplyst av det.
  2. Inför grundläggande vetenskapsteori på skolnivå och bland politiker så att informationen kan relateras till hur vetenskap fungerar. Läs framför allt Popper för att förstå den ”riktiga” vetenskapens essens: ”falsifierbarhet” (att forska så att teori kan förkastas) och därigenom kunskapsevolution genom att falska föreställningar kommer på skam och övriga läggs till grund för fortsatt utveckling.
  3. Inför utbildning i skolan och bland politiker om vad forskningen säger om hur samhällsförändring går till. Ett problem här är att den vetenskap som borde kunna ge besked, statsvetenskapen, inte riktigt gjort sitt jobb utan snarare – normalt sett – utdefinierat riktigt vetenskap (”naturvetenskap”) och skapat en egen ”vetenskap” som mer handlar om snälla (reformmarxistiska) dogmer hur ett välfärdsnirvana (”det goda samhället”) skall kunna uppstå. Eller har de bara mätt vad folk tycker om olika saker (genom intervjuer av olika typ). Så nu vet vi inte riktigt hur det går till att förändra samhällen när vi så väl behöver det. Annars hade det nu varit lättare. Så här kan faktiskt statsvetenskapen tyvärr ha bidragit med att ingen nu vet hur det skall gå att rädda oss från klimatkatastrof. Man kan som Thunberg bara upprepa till statsvetarna: ”I want you to listen to the scientists.” Tyvärr har ju då också den riktiga vetenskapen (”naturvetenskapen”, den som falsifierar falska uppfattningar) förhindrats från att studera samhällsförändring därför att det är statsvetarnas bord. Så nu har den riktiga vetenskapen väldigt naiv inställning till hur samhällen skall kunna förändras. De tror ofta att det bara är att politikerna skall fatta bättre beslut enligt vad naturvetenskaparna kommit fram till. Politikens bysantinska logik och implementeringsprocessers hinderbanor är för dem okända. Likaså trögheten i sociala system med gigantiska tidigare politiska, ekonomiska, sociala och kulturella investeringar. Oftast använder naturvetare inte sina egna naturvetenskapliga kunskaper när de träder över gränsen till rekommendation av åtgärder därför att de inte inser att de själva är delar av ett dynamiskt system: det politiska. Mitt bästa tips är att fördjupa sig i innovationsspridningens mekanismer (”diffusion of innovations”), de finns ganska väl utredda. Rogers Diffusion of Innovations är en klassiker att läsa. För det är ju innovationer som måste till, och då menar jag inte bara tekniska, utan sociala, organisatoriska och samhälleliga. Nya memer, kort sagt. Det gäller ju att lyssna på vetenskaparna. För att förstå vad som förändrar system.