Statsepidemiolog Anders Tegnell i Sommarskrud.

I ett tidigare inlägg om Fuck-upp-köping liknade jag sensocialdemokratistiska Sverige idag vid Ibansk (Ibat’ betyder kn***a men också ”sk*ta sig” på ryska) i Zinovievs sovjetsatir Gapande höjder. Det var innan pandemin. Nu har Fuck-upp-köping överträffat sig själv igen och är listat av WHO i sällskap med Moldavien, Kazakstan, Armenien m.fl. höjdarländer som högriskland samtidigt som statsepidemiolog Tegnell anser vi har gjort rätt hela tiden, trots att väldigt många dött. Och statsradion inbjuder honom till Sommarprogrammet som flocken hör på i hettan skapad av kinakommunismens koleldning.

Marxismen har på flera sätt bidragit till denna situation: genom socialdemokratin och kommunismen som världsrörelser med fixering vid tung industri (produktion av ”produktionsmedel”) som kräver mycket billig energi oavsett miljöeffekter. Till detta kommer politisk agitation i statliga medier med den marxistiska självtillräckligheten som signum. Alla av WHOs listade stater har mycket riktigt marxistiskt arv.

Fuck-upp-köpingsborna har ännu inte riktigt vaknat upp ur denna flocklögn. I flocken anses nämligen ”vår” demokrati och ”den svenska modellen” lika ofelbara som sovjetmarxismens Lysande Höjder.

Att demokrati är ett statsskick där partier konkurrerar om regeringsmakten i allmänna val har man tydligen glömt. Och att Sverige i världsmåttstock var rätt sent i att härma andra stater att införa den. Demokratin är alltså inte ”vår”. Men i skolorna lärs inte det ut. Istället lär man ut ”demokratins värdegrunder”, de ”Lysande höjderna”.

På den tiden det i Sverige fanns en statsvetenskap som förhöll sig självständigt granskande gentemot staten (dvs. innan myndigheten Vetenskapsrådet och den av Erlander skapade Riksbankens jubileumsfond gjort statsvetenskapen beroende av husse (= staten), som man egentligen statsvetenskapligt skall hålla koll på) skrevs boken Gud och fosterlandet. Studier i hundra års skolpropaganda (Norstedts 1969). Författaren var professor Herbert Tingsten. I baksidestexten står:

Skolböckerna har, som Herbert Tingsten understryker, varit den centrala källan för opinionsbildning i alla länder. Och överallt spelade de upp samma melodi: en lovsång till det egna landets förträfflighet i förening med ett doktrinärt inskärpande av medborgarnas plikt att i gudsfruktans, fosterlandskärlekens och den sociala förnöjsamhetens anda visa lydnad och tacksamhet mot det bestående samhället, att bevara och försvara det. För denna vad Herbert Tingsten kallar ”överlägsenhetsnationalism” gav Sverige länge ett typiskt belägg. Det märkliga är den långa eftersläpning som ägde rum, det faktum att dessa stämningar och föreställningar i alla länder levde kvar i skolans värld långt in på 1900-talet.

(Min fetstil).

”Överlägsenhetsnationalism”. Vad mer är att tillägga än att byta ut ”1900-talet” mot ”2000-talet”? Möjligen att det som idag av Tegnell kallas ”tillit” av Tingsten benämns ”lydnad och tacksamhet mot det bestående samhället”.

Ett tag trodde jag att jag som gammal sovjetolog måste omskola mig. Jag har slutat tro det. Sovjetologin behövs mer än någonsin.

PS. Som musikavslutning och övning i demontering av marxistisk självtillräcklighet:

Love Explosions ”Vi hade rätt hela tidenhttp://www.loveexplosion.com/le_text_visa.asp?latID=33

Frågor på det?